Recension

Resident Evil Archives: Resident Evil

Utvecklare: Capcom
Utgivare: Capcom
År: 2009
Genre: Överlevnadsskräck

När Nintendo fick sitt Gamecube exklusiva Resident Evil, så var det ett remake av det allra första spelet i serien. När man letar i arkivet så kommer man tillbaka till en mardröm som man ville förtränga. Jag ska ta en titt på det mest intressantaste survival-horror spelet någonsin gjorts, nu på Nintendo Wii.

När elitstyrkan S.T.A.R.S ska undersöka några brutala mord i Arklay Mountains utanför Raccoon City, så går allt fel. Då en insatsstyrka attackeras av köttätande hundar tar dom kvarstående överlevarna skydd i en ödslig herrgård. Men dom är varken säkra därute, eller därinne. För det finns monster och experiment som väntar för att sätta sina tänder i Chris Redfield, Jill Valentine och resten av gänget. Om duon kan ta reda på hemligheten som ligger bakom incidenten inom byggnaden, återstår att se.

Någon är hungrig på en Jill macka!

Spelbarhet
Resident Evil serien ska egentligen visas med respekt, då det är här allt startades. Skräckgenren fick en ny betydelse år 1996, då originalet debuterades på Playstation. Sex år senare kom remaket till Gamecube. Sju år efter det portas exakt samma spel till Nintendo Wii, vilket betyder att det är samma upplevelse.

Då allt startades i en mörk herrgård utanför staden Raccoon City, så har Capcom valt rätt plats. Temat verkar vara direkt tagen från en klassisk skräckfilm från 70-talet då zombies, skräckhajar och stora ödlor är verkligen kliché! Två poliser, Jill och Chris får sina historier i fokus. I spelet får man välja mellan dessa två karaktärer, med sina separata äventyr. Jills scenario är mycket lättare och passar nybörjarna bättre då hon har mer plats i fickan att lagra föremål i. Dessutom behöver hon inte gå runt och leta efter nycklar till vissa dörrar, då Jill kan låsa upp dom med sin helt egna lock-pick, därav hon fick namnet "mästaren av upplåsning". Men det finns mycket att få ut av dom olika kampanjerna då dom bjuder på sina skillnader. Min favorit är såklart Jill Valentine, för att hon är så nostalgisk inom spelvärlden, och för att jag finner hennes äventyr mer intressantare, samt lättare. Några andra överlevare inom polisstyrkan är Barry Burton och Rebecca Chambers, som kommer assistera huvudpersonerna vid olika moment. Dialogerna mellan karaktärerna känns ur sin plats, men dom är otroligt mer acceptabla än dom från originalet:

Jill, here's a lockpick. It might come in handy if you, the master of unlocking, take it with you.

Och jag kollar på dig, björnen Barry. Scenerna mellan alla karaktärer bygger upp trovärdig kommunikation om hur man ska samarbeta för att ta sig ut. Jag gillar också hur man kommer att ta del av sin karaktärs tankar och funderingar när man undersöker olika saker i omgivningen. Det kan exempelvis låta så här: (Det finns inget speciellt här.) (Det är något mystiskt med den där tavlan.) (Ett krossat fönster, vad hände här?) Fast Resident Evil har lite av en detektivkänsla då spelet följer en speciell mall.

Målet för spelet är att att ta sig ut från herrgården. Då är konceptet att man ska ta sig från ett rum till ett annat för att samla på sig föremål som nycklar och kristallkulor för att lösa pussel och ta sig vidare. Man hittar även några få vapen och skott som är bra för att skydda sig mot husets alla monster. Tyvärr tycker jag att vissa pussel har varit lite för svåra för min smak, och ibland måste jag ta hjälp. Men när man vandrar runt i korridorerna så känner man den otäcka stämning att något ska hoppa fram från hörnet. Speciellt när vissa dörrar kan snabbt öppnas och ett livs levande lik kan rusa emot en. Gör inget misstag, det här är fadern till survival-horror genren! Det finns såklart vissa saker som gör detta unikt på det planet. Smådetaljer som första person animationer när man stiger in genom dörrar, olika kameravinklar och att handtag från dörrar kan gå av är verkligen skrämmande. För då vet man inte vad som väntar en. Men att springa fram och tillbaka blir aldrig tråkigt i mitt tycke, för det skapar en läskig stämning. För saker kan ändras totalt sen sist. Att vissa zombies som ligger döda på marken, kan återupplivas till Crimson Heads, en snabbare version, gör saker bara mer till ett helvete. Svårighetsgraden hettas upp senare, då man stöter på fler faror och starkare fiender, som Hunters och misslyckande experiment på småflickor. Genom äventyret så får veta mer om den mörka konspiration som ligger bakom incidenten, och läsa dagböcker om vanliga personer som förvandlats till köttätande zombies. Handlingen må vara billig, men dess stämning och mystik är bättre än explosioner och krig, till exempel.

Jill och Chris har i alla fall ett nostalgiskt rum som heter safe haven inom byggnadens väggar. Safe som står för säkert, betyder att det här rummet är en plats för överlevare som dom två. Musiken därinne bevisar att man är i säkerhet, och inget kan få tag i en. Dessutom finns det två huvudsaker till användning. Först så kan man spara sitt spel, och sen kan man organisera sina föremål i en kista. Att det inte finns någon checkpoint betyder att man måste spara sitt spel rätt ofta. Fast det är inte möjligt utan färgband, som man bara kan hitta lite var och där. Då pusselelementet har ett sådant viktigt inslag här, så måste man lasta av sig föremål och ta på sig det man behöver i fickan när man träder in i världen av faror, alltså allt utanför dessa heliga rum.

För att vara ett remake så har Capcom verkligen lyckats med att göra saker annorlunda. Dom har skapat Spencer herrgården till en ännu mer skrämmande plats än den i originalet. Förutom nya rum, nya pussel, nya fiender och en mer spännande handling, så är allt inom byggnaden äntligen mörkt, då originalet hade tända lampor. Här måste man ta överlevnadsskräcken på allvar om man vill komma ut levande. Kontrollen är anpassad för att ha utmaning mot dessa väldigt sega fiender, och det är där många tvekar och tycket att detta känns föråldrat. Men det här är det ända som passar genren på bästa sätt. Och saker blir bara bättre då karaktären automatiskt siktar på fienden man vill skjuta när man tar upp sitt vapen. Men man måste vara försiktig och varsam på skotten man har, så det räcker hela vägen ut. Ju mer skada man tar av fienderna, ju mer närmar man sig sin död. För att förhindra det så kan man läka sina sår med gröna örter som ger en mer hälsa. Man kan sen kombinera röda örter och blåa för olika villkor. En annan lättnad för mig är alla olika skyddsvapen man hittar som knivar och elektriska pistoler. Har man en sådan, så kan man vara säker på att ta sig ur en varelses grepp för att snabbt sticka in en kniv i deras huvuden eller annat. Och vad är ett spel utan bossar? Resident Evil bjuder på några av dom mest otäckaste varelser inom tv-spel som gigantiska ormar och tyranner. Alla dessa olika element skapar ett spel som må vara det läskigaste spelet i hela serien. Slutet på denna skräckhistoria är alternativ, och alla val man gör genom spelets gång kommer att påverka slutet. Sen har vi också olika svårighetsgrader för oss spelare att suga på, om man törs och kan överleva hard mode så säga. Då det här är det första spelet Jill och Chris medverkar i, så får man veta deras början. Hur dom blir lurade av en ond man, och hur deras vänner sakta blir slaktade inom husets väggar.

Jag hade hoppats på att lägga ett simpelt pusselmotiv.

Det här ett bra exempel på ett riktigt survival-horror lir! Det här är början till att Chris och Jill kämpar mot bio-organsika vapen i resten av serien, för att göra deras värld till en bättre plats. Det här är ett så kallade äkta Resident Evil som är mer granne med dom klassiska spelen, än Resident Evil 4 och 5 som fokuserar mer på action, än hjärtpumpande överlevnad. Men i alla fall, välkommen till världen av fasa, när du stänger dörren till herrgården, så finns det ingen väg tillbaka!

+ Överlevnadsskräck när den är som allra bäst!
- Vissa pussel kan vara lite för svåra för min smak.

Grafik
Remakes måste alltid ha bättre grafik än själva originalet om det ska kännas nytt. Och med säkerhet kan jag säga att grafiken är helt enastående. Visuellt finns det mycket förbättring och Capcom har gjort ett stort arbete med det här. Alla platser man besökt sen 90-talet har idag en mörkare ton, och man slipper äntligen tända lampor inom byggnaden. Föremål är mer tydligare, och effekter som blixtrar utanför fönstren, fjärilar vid takbelysningarna, damm på golvet när man går på det gör denna upplevelse väldig detaljerad. Alla modeller som karaktärerna och monstren är välgjorda, och många av ansiktena ser verkliga ut, speciellt Jill som är baserad på en riktig modell. Detta gör handlingen mer trovärdig på alla olika punkter. Herrgården är rätt plats om man vill känna oro när man vandrar omkring. Sen får man besöka andra platser som skogar, laboratorium och kloaker, vilket betyder att mörkret finns på alla platser. Grafiken håller än idag, och den är förskräckligt vackert!

+ Miljöerna skapar en kuslig stämning.

Ljud
Hela soundtracket bjuder på nervkittlande musikstycken som passar in i stämningen. Ljudet är viktigt för skrämselfaktorn, och här är spänningen på topp hela tiden. Man kan höra zombies gnälla efter mat, och veta den exakta positionen. Det finns ljud till allt, då man även kan höra blodpölen man går på. Med det så levs man i spelet, tack vare av alla olika moment man stöter på. En gång när jag gick in i en toalett så såg jag att en man hade hängt sig och dinglade över golvet. Efter en stund hör jag hur något dunstar ner på marken utanför, där man kan man dra sina slutsatser. Det där är mycket hemskare än karaktärernas röstskådespeleri, som har sina negativa punkter. När dom har konversation med varandra så låter rösterna rätt stela och ur sin plats ibland, vilket kunde ha fungerat bättre i såna här förhållanden.
♬Bästa låt från spelet: Safe Haven

+ Ljudet påverkar sitt äventyr på många olika sätt.
- Ibland har karaktärerna ingen känsla i rösten.

En misslyckat experiment...

Kontroll
Förr i tiden så kunde man acceptera att kontrollen var trög och mer komplicerad än vad den är idag. Alla fyra klassiska Resident Evil spel använder sig av att man bara kan gå rakt fram och bak i en riktning, men ändra direktion på sidorna. Vart man än går i omgivningen så ändras kameravinklarna så man få se mer utav platsen. Detta gör kontrollen väldigt svår i början, men efter ett tag, väldig hanterlig. Kontrollschemat är gjort för att striderna mellan sina fiender och utforskandet ska bli mer av en rädsla, att man ska aldrig veta vad som står bakom hörnet. Archives på Wii använder samma koncept som dom äldre spelen. Man kan fortfarande hålla in en knapp för att springa, men nu finns det ju vissa lätta genvägar man kan göra som att snabbt vända sig bakåt och ladda vapnet effektivare. Dessa saker kommer inte med något nytt för serien, men det är två saker man bör veta om för att bemästra sitt spelande. Att få tag i sina items från fickan funkar enkelt genom att bara gå in i sin inventory och fixa och dona. Wii versionen erbjuder olika kontrollscheman som Classic Controller, Wiimote och nunchuck samt Gamecube dosan. Det betyder alltså att det finns mycket variation att hitta här.

+ Kontrollen är passad för skräcktemat!
- Många kritiserar kontrollen för att vara gammal, när dom egentligen inte kan hantera den.

Livslängd
Äventyret för Jill och Chris kan ta olika lång tid beroende på snabbheten man löser pussel och fullföljer uppdraget. Det finns tio alternativa slutscener, två karaktärer, andra svårighetsgrader och extrasaker. Följer man vissa förhållanden så kan man låsa upp kostymer, nya spellägen och nya vapen. Däremot är det synd att denna version inte har någon form av bibliotek där man kan kolla igenom filmerna, karaktärsmodellerna eller läsa alla filer man samlat genom spelets gång. Men sannolikt orkar man inte spela genom spelet tio gånger för att se alla möjliga alternativa slut. Därför skyller jag på att skräckäventyret är en ensak man måste uppleva åtminstone två gånger under hela sitt spelliv.

+ Två olika scenarion!
- Man orkar egentligen inte spela igenom det hur många gånger som helst.

Vem visste att vi skulle bli så ikoniska karaktärer genom serien?

Slutsats
Det här skrämmande bra helt enkelt! Konceptet påminner mycket om klassiska skräckfilmer vilket gör detta till ett minnesvärt tv-spel. Remaket är enligt mig den bästa delen i serien hittills, tack vare att jag känner mig lika rädd som huvudkaraktärerna när jag tar mig igenom en stor byggnad full av terror. Antingen älskar man nostalgin eller så hatar man den, då konceptet känns gammalt. Fast varje Resident Evil fan inklusive mig som har följt dom äldre titlarna, har inga problem att träda in i världen av överlevnadsskräck. Igen.

Betyg 10 - Ett mästerverk!

Spela Även Resident Evil 4
Även om detta spel är skälet till att serien gick en mer actionorienterad väg, så finns det fortfarande mycket att bli rädd för här. Man besöker mörka slott och grottor där dom mest hemska varelser gömmer sig för att göra Leon S Kennedys uppdrag till ett helvete. Det här är delat på skräck och action, på ett bra sätt! Fråga presidentens dotter om du inte tror mig.

Trailer!