Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Recension

The Order: 1886

Det är inte ofta de stora speljättarna ger sig på nya konsolexklusiva IPs nu för tiden och ibland är det lika bra. Men hur står sig The Order: 1886 på egen fot? Kommer vi välkomna det och stolt visa upp det bredvid de redan etablerade spelserierna som Uncharted, inFamous och God of War eller blir det spelet som Sony hoppas på att folk glömmer?

Efter ett i mitt tycke ganska magert 2014 så var jag inte den enda som hellre vände blicken mot 2015. The Order: 1886 var för många startskottet för det nya året och chansen för Sonys Playstation 4 att visa vad konsolen går för. The Order kunde inte släppas i en bättre tid. Bakom oss har vi en höst och en vinter fyllda med open world spel som Shadow of Mordor, Far Cry 4, Assassin's Creed: Unity, Sunset Overdrive, Dragon Age: Inqusition och nysläppet av GTA V och nu bara för en månad sedan Dying Light. Även om samtliga spel är bra och flera av dem har jag samlat alla achievements på så är det med stor glädje jag omfamnar ett mer linjärt spel.

Jag ägde aldrig en Playstation 3 när det begav sig utan har nu i efterhand köpt en begagnad med tillhörande spel som “man måste spela”. I den drösen har vi The Last of Us och Uncharted spelserien. Playstation 4 är den första konsolen från Sony som jag köper medan den är aktuell och anledningen var The Order: 1886. Jag är inte besviken.

Jag går direkt till att prata om den stora elefanten i rummet som alla pratar om. Spelet är inte särskilt långt och det går att klara på 5-6 timmar om man inte springer runt i en ring och tycker att det räknas. Det kan vem som helst räkna ut att betala fullpris för ett 6 timmar långt spel utan multiplayer eller new game + är en ganska dålig deal. Men det är ganska lätt att dra snabba slutsatser om något innan man testat det själv, inte sant? The Order: 1886 håller dig fast och lite till i soffan tills åkturen är slut. Det var längesedan ett spel har fått mig så involverad och fascinerad som detta och Ready At Dawn har skapat en underbar värld som är så detaljrik att du nästan tror att det är på riktigt.

Det är snyggt. Riktigt snygg. The Order: 1886 är det snyggaste spelet jag har spelat på en konsol, någonsin, hands down, alla dagar i veckan. Det är en riktig fröjd att bara sitta och titta på miljöerna och avundas av den detaljrikedom det finns både på karaktärerna och omgivningen. Det är inte ett skämt när jag säger att jag stannade upp i hela 2 (!) minuter för att kolla på hur ljuset från en glödlampa reflekterade sig mot väggarna och mot huvudprotagonisten Galahad Grayson.

Galahad är en man med stora polisonger, kraftig mustasch och en massa pondus. Han känns trovärdig i denna alternativa tagning på London, vapen och flygfordon (blimps!). Galahad är en karaktär som jag bondade med och som jag verkligen brydde mig om och inte en nobody som Far Cry 4 Ajay Ghale (för att nämna någon) och jag ser fram emot uppföljaren bara för att få se mer av honom.

Men hur är det att spela spelet då? Är gameplayet kul? Kan ett spel vara ett bra spel bara för det är snyggt? Svaret är nja.
Galahad är tung att spela som, riktigt tung. Han vänder sig långsamt och det hade varit bra om man kunde få som alternativ i options menyn att snabba upp kameran lite. Men det bland mycket annat saknas tyvärr. Det enda du kan göra i options menyn är att välja om du vill ha undertext eller inte och justera gamman. Pinsamt! Det är inte heller rädd för att ta kontrollerna ifrån spelaren. Det är styrt med järnhand vad du får och inte få göra och man kan inte ens sikta med sina vapen om spelet inte säger att du får det. En mindre irritation.
Om ni inte visste så är The Order: 1886 ett tredjepersonspel med möjligheten att ta skydd bakom väggar och hinder. Tänk Uncharted och Gears of War. Men tänk det i en blanding med tank kontrollerna från Resident Evil. Det allra första.
Det finns inget bra sätt att ta sig fram om man står gömd bakom ett hörn utan man måste först backa så Galahad “snappar ut” och sedan går framåt, vilket känns riktigt klumpigt efter att spelat hundratals timmar av Gears of War. Spelmekaniken är dock okej i min bok då det är inte alltför ofta det faktiskt behövs att vara lika skuttglad som Marcus Fenix med vänner och man tar sig fram relativt smidigt ändå.

Man gör tre olika saker när man väl har kontroll över sin gubbe och det är att skjuta, smyga och QTE (quick time events.)
Det är inte alltid du får smyga utan det händer bara när spelet vill att du ska smyga. Men när man väl smyger känns det riktigt bra och det är framförallt roligt. Det känns rättvist om man blir påkommen då patrullerna ser dig bara om de verkligen ser dig (folk som spelat en del förstår nog) och det känns väldigt bra att dra folk över buskar och runt hörn och hugga de några gånger med kniven.
Sen har vi det alla har pratat om sedan ett årtionde tillbaka. Quick Time Events är en väldigt stor del utav spelet, det går inte att förneka. Det är nästan ingen som jag vet som faktiskt tycker att QTE tillför något utan man hade hellre sett en cutscene utan någon involvering från spelaren. Den värsta jag kan komma på är mot Wesker i Resident Evil 5, urgh. (Den stora stenklumpen får en hederlig nominering med!)
I The Order: 1886 är det dock helt okej, varken mer eller mindre. Det tillför som vanligt egentligen ingenting och förstör antagligen bara kontrollen i längden. Men det är inte heller lika påtvingat och ivägen som det annars kan vara. En positiv överraskning som jag inte har varit med om förut är att man inte förlorar direkt om man missar en knapptryckning om det är en hel segment utan det fortsätter rulla på med att skärmen blinkar lite mer rött och man fortsätter som vanligt. Det är säkerligen ingenting nytt men det var nytt för mig och det kändes bra.

Jag ser The Order: 1886 som jag ser det första Gears of War: början på någonting större,bättre och mer badass. Första Gears of War är inget mirakel och inte heller världens bästa spel, men det var början på en trilogi och satte grundpelarna på plats för en historia som ingen av oss kunde hoppas på att det kunde bli så bra. Så nu kan vi bara hoppas på att Ready At Dawn gör vad Epic Games gjorde: lära sig av sina misstag.

Skribent: Philip Lönn

Taggar: The Order, 1886, PS4, loeen1

Loeen1 21 feb 2015 17:03 Visningar: 3533

+Grafik, miljö och prestation

-Aningen på den korta sidan, klumpig styrning.

6 Ett bra spel för vad det är. Rekommenderas starkt när det sjunkit i pris.

 

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.