Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Recension

Resident Evil 4

Att det blev just Resident Evil 4 är en slump. Det är inte jag som väljer spelen. Det är spelen som väljer mig. Generatorn är inställd på spelfödelsens år till dagens datum. Turen landade helt enkelt på 2005 då spelet hade release.

För första gången på flera år har jag gett mig in i ett spel och verkligen nötat det. Det har blivit en del sena kvällar eftersom kvällar och nätter är tiden då man bör ge sig an ett spel som Resident Evil 4 aka Biohazard 4.

Att jag förlagt min speltid till kvällen är däremot ingen slump. Jag vill inte att mina barn vare sig ska bli rädda eller se vilken sick shit deras pappa lägger sin tid på. Jag ser dock personligen inte spelet i sig som sick shit. Det är ett ganska avkopplande spel, men det är också en sak som gör mig lite besviken på spelet med tanke på att spelserien på sitt sätt var långt ifrån avkopplande och av den anledningen unikt då Resident Evil (1996) blev det första i sin genre att klassas som survival horror, även om spel som Alone in the Dark (1992) och möjligtvis också Sweet Home (1989) kan ses som Resident Evil's föregångare.

Serien har fram till den här uppföljaren kretsat kring det ondskefulla företaget Umbrella som labbar med biologiska vapen, vilket jag tycker har varit en skön plot att följa: det ondskefulla företaget vs mänskligheten. I stort har det tidigare kretsat kring ett virus som zombifierar människor, men till nummer fyra i serien har Capcom kommit på att det enda vettiga är att glida över serien från survival horror till 3rd person shooter och det är just glidningen jag tycker är synd. Det var helt fine i seriens föregångare att karaktärerna stapplade omkring i långsamt mak eftersom mycket av tyngden i ett survival horror ligger i att tänka igenom situationer och lägga pussel för att överleva spelet på så lite resurser (ammunition) som möjligt. I Resident Evil 4 ligger mycket av failen i att det är actionbaserat men att skaparna samtidigt behållit kontrollen från sina föregångare vilket gör att kontrollen känns otroligt trög då hjälten exempelvis ska skjuta ner sina antagonister, eller horder av antagonister. Då föregångarnas antagonister varit zombies blir det i Resident Evil 4 lite weird då dessa är utbytta mot spanska bönder.

Om Resident Evil 4 har någonting att lära ut är det att spanska bönder inte per automatik dör av ett headshot. Nej. Spanska bönder är mycket, mycket mer tåliga än zombies. Ganska ofta om man skjuter en spansk bonde i huvudet håller sig denne för ansiktet i en pose av "Aj! Jag fick den i ögat!" och fortsätter stappla vidare. Så snart spelaren kommit in i kontrollen är det dock mer underhållande än irriterande, men det är fortfarande inte skrämmande. Jag saknar den där känslan från föregångarna då jag på riktigt blev vettskrämd av hundar som plötsligt hoppade in genom fönster och zombies som dök upp runt hörnet.

I Resident Evil 4 är spelaren väl medveten om faran eftersom spelskaparna lagt på stämningsmusik så länge det finns ett hot att eliminera. Ibland dyker det upp moment som spelaren måste avvärja genom att trycka vrålsnabbt på en knapp, vilket jag inte tycker har vare sig i genren survival horror eller 3rd person shooter att göra. För mig är det förstås lätt att toktrycka på en knapp eftersom jag utvecklade en smärre nervskada då jag i min barndom spelade Track and Field II (1988).

En annan tråkig sak är att jag blev så pepp när spelet tog avstamp i en bilfärd över en bro till en stuga i skogen. Jag tänkte nämligen att äntligen erkänner Capcom att de hämtat inspiration från filmen Evil Dead (1981) och att denna fjärde del av Resident Evil är en eloge till hela inspirationskällan, men jag misstog mig. Första passagen är snabbt överspelad och snart inser man också att eftersom bron (självklart) rasat är resten av spelet också ganska enkelriktat och linjärt, vilket känts mer okej i seriens föregående klaustrofobiska interiörer, men här rör vi oss i en skog for crying out loud. Huvudkaraktären Leon kan inte ens avvika från sin stig om det ligger en stenbumling i vägen, för han är tydligen korkad. När jag som spelare ligger före min avatar blir jag irriterad. Det är meningen att jag ska följa den där karaktären genom alla timmar av spelande, och jag tappar tålamodet då han inte ens hör när jag skriker "Är du dum i huvudet eller!?" till honom. Alla dessa negativa ord, som jag för övrigt älskar att slänga mig med, till trots: det är ändå ett helt okej spel. Grafiskt tycker jag det ligger före sin tid, och om man är ute efter ett inte för komplicerat action-shooter i en genre man inte provat är detta ändå ett tips.

Spelet har trots allt i skrivande stund 12 år på nacken och har fortfarande helt klart ett underhållningsvärde. Utan att ännu ha mycket att jämföra med från 2005 är jag övertygad om att Resident Evil 4 låg långt före spel från sin tid (men det är fortfarande surt att Capcom övergav spelets grundgenre då det är med Resident Evil som survival horror föddes)

Player1 26 dec 2017 06:33 Visningar: 250

+vågor av vad som ser ut som zombies

-trög kontroll och trög karaktär

7 Ett spel som har klart underhållningsvärde, men där grundgenren är borttappad.

 

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.