Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Recension

Civilization

När Sid Meier's Civilization släpptes 1991 var jag 12 år och sålde för sista gången jultidningar, och för varje dörr jag knackade på pitchade jag "Nä, det är ju sista året jag säljer nu såatt..." och sålde jultidningar som smör, om smör vore en lätt sak att sälja. Jag sålde så bra att jag både fick en teve som premie och cash att köpa en färsk Amiga 600 för. Det var dock flera år senare under ett jullov som jag upptäckte spelet bland en drös piratkopierade spel bland alla hundratals kopior som cirkulerade.

Jag vet inte vad det var med spelet som gjorde att jag fastnade, men så snart jag hade börjat kunde jag inte sluta, och jag tror fortfarande inte att jag har slutat. På något sätt är konceptet Civilization (för det är ett koncept) så komplett att det inte går att tröttna på även om man tröttnar på det, för när man varit trött på det ett tag sitter man lik förbannat där med någon uppföljare några månader eller år senare. Principen i uppföljarna är i stort densamma. Att från grunden bygga en civilisation och att teknologiskt ligga före alla andra civilisationer, att försöka ha koll på sin statskassa, att se till så maten räcker för den växande befolkningen, att se till så produktiviteten ligger på topp för att producera en armé eller sjyssta byggnader för att hålla befolkningen belåten, att slå vakt om alla möjliga resurser för att antingen vinna spelet genom att utrota alla andra civilisationer, eller genom att vara först att kolonisera rymden, eller att palla stå kvar med sin civilisation till år 2050.

Spelet är idag med utvecklingen av dess uppföljare än mer komplicerat, och ger möjlighet att vinna spelet på flera sätt, men jag kommer ha anledning att återkomma till det (om jag fortfarande recenserar och analyserar spel år 2050).

Det där jullovet, vilket år det nu var är en blek detalj som fallit ur skallen, men det där jullovet var första gången jag blev så uppslukad av ett spel att jag istället för att sova lyssnade på nattradio och spelade och spelade och spelade. Det året missade jag till och med tomtegröten på julaftons morgon. Av alla strategispel ever var detta det enda man behövde, i stunden det enda spel som någonsin behövts. Omspelsvärdet på Civilization var, och är oändligt då varje spelomgång är unik eftersom världen och ens förutsättningar i spelet, och därmed hur man ska vinna slumpas fram från omgång till omgång (på samma sätt som årtalen mellan mina analyser, anekdoter och recensioner slumpas fram).

Förtrollningen bröts när jag febrilt och ganska osammanhängande presenterade spelet för min pappa. Efter att han provat spelet var inte längre min jultidningspremie bara min, inte heller min dator. Inte ens min piratkopia av Sid Meier's Civilization. Allt oftare fann jag honom sitta på mitt rum för att bara spela en omgång till, och även om mitt tonårsrum inte längre finns kvar, finns spelserien kvar och såvitt jag vet sitter pappa fortfarande där, under den korkek som hela spelserien representerar, och spelar fortfarande.

Taggar: Civilization, Strategi, Civ

Player1 26 dec 2017 14:28 Visningar: 172

+Omspelsvärdet är i princip oändligt. Djupblodad strategi när den är som bäst.

-Spelet är idag utdaterat och håller dessvärre inte måttet på grund av tröttsam grafik etc.

10 Civilization är ett koncept som numera borde ha sin egen nisch. Allt började här

 

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.