Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Recension

Machinarium

När jag får ett indiespel på mitt fat vill jag omfamna det eftersom jag tror att indievågen kommer påverka hur skaparna av AAA-spel tänker. Indiespelskapare har redan öppnat dörren för hur spelskapare kan berätta sina historier och vågar ta upp alternativa ämnen som politik, sorg, depression eller bara underhållning framställd på ett alternativt men igenkännbart sätt.

Kanske det är för att Machinarium ligger i samma tidiga indie-era som Plants vs Zombies (2009) som jag lämnas otillfredsställd? Nej. Det är inte det. Jag älskade Plants vs Zombies. Jag är mindre förtjust i Machinarium enbart på grund av att det är ett peka-klicka-spel. Det är förvisso i grunden ett pusselspel, en genre jag tycker om, men momenten i spelet är klicka på prylar som kan vara användbara för att ta sig vidare i spelet.

För mig är det frustrerande, kanske för att jag blivit bortskämd med ett högre speltempo. Jag kanske helt enkelt måste lära mig att chilla, att vara mer eftertänksam, ta in spelmiljön, låta det ta tid?

För oavsett min inställning till peka-klicka-genren ser jag styrkor i spelet. Det är grafiskt annorlunda mot det mesta man annars ser, ett vackert landskap som bildkonst betraktat. Det finns inga dialoger på något språk. Istället sägs informationen genom pratbubblor vilka fungerar som Linus på linjen (1971-1986) i sin form, som tecknad film vilken tydligt förklarar vad som sägs. Om man fastnar kan man spela ett minigame där man styr en flygande nyckel i shooter-stil. Når man till slutet av banan med nyckeln låser man upp en walkthrough för den pågående nivån, en walkthrough som också är tecknad i serietidningsformat.

Dessa saker känns intressanta och innovativa, och pekar på styrkan med indiespel. Det kan bryta mot klassiska konventioner. Det kan finnas minigames med nycklar som far omkring som rymdskepp för så snart det är etablerat är det fullt logiskt. Klart man kan använda sig av ett nyckelshooter. Det kanske inte är det bästa exemplet på ett indiespel som ligger utanför boxen, men det pekar ändå på styrkan hos spel som saknar en stark röst från en publisher. Det går att göra någonting annorlunda.

Machinarium är utvecklat av den tjeckiska gruppen Amanita Design. Deras marknadsföringsbudget låg på ynka 1000 dollar, vilket är imponerande, särskilt med tanke på att de verkligen lyckades och att spelet blev en framgång.

Med det sagt tycker jag ändå att Machinarium i sin helhet är ett spel som redan gjorts många gånger, och oavsett hur imponerad jag blir av en skral budget är det i slutändan bland annat jag som spelar spelet. Jag hade älskat det om jag spelat ett spel som Machinarium på min Amiga 600 närmare 1999 än 2009.

Taggar: Robot, pekaklicka, äventyr

Player1 28 jan 2018 19:17 Visningar: 230

+Det är vackert och ibland kanske man drar på munnen

-Konceptet är förlegat

4 Kan vara kul om man älskar combon pussel och äventyr

 

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.