Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Recension

Max Payne

De finska spelutvecklarna Remedy Entertainment står bakom det första Max Payne, till serien som blivit en triologi. En triologi som Rockstar, bakom bland annat Grand theft Auto III (2001) kom att ta över för seriens tredje del
Jag nämner Rockstar och just Grand Theft Auto III eftersom spelen påminner om varandra i sin spelmotor. Mitt omdöme grumlades i delar av min genomspelning eftersom jag av någon anledning haft i ryggmärgen att Remedy rippat Rockstar och deras Grand Theft Auto III, trots att spelen egentligen inte är lika varandra i sitt upplägg.

Det var det där med tredjepersonsperspektivet och vapen. Ja, det var egentligen bara det.

Men jag måste äta upp mitt grumlade omdöme när jag genom en pinsamt snabb research inser att Max Payne släpptes före Grand Theft Auto III, även om det rör sig om ett par månader. Således borde varken Rockstar eller Remedy ha rippat någonting av någon, utan jag borde kanske snarare haft min referensblick riktad mot spel som Tomb Raider (1996).

Max Payne tar avstamp i att protagonistens familj blir mördad av tunga knarkhandlare, vilket gör att huvudkaraktären, som delar namn med spelets titel, ger sig ut för att förlänga sin lagens långa arm och på eget bevåg hämnas. Vad som är anmärkningsvärt är att spelet använder sig av element från film noir, en genre som hade sin tid under 1940 -och 1950-talen. Max Payne rör sig genom ett snötungt och mörkt New York där det bakom de långa skuggorna ruvar bus. Spelets cutscenes är uppbyggda som klassiska serietidningar av den hårdkokta typen.

Actionelementen känns sköna i spelet, mycket på grund av att man kan slänga sig som Max Payne i slow-motion och skjuta fiender i flykten. Det gör att spelet känns som en actionrulle som spelaren har kontroll över, och lyckas man få in ett headshot på det sättet känns det extra skönt.

Max Payne blev väl mottagen och ett av, förvisso många spel, som sålde mest mellan åren 2000-2006. Försäljningsmässigt kunde man se att spelet sålde bättre än flertalet releaser för perioden, men en bra bit från toppen.

Därför kan det vara kontroversiellt när jag nu skriver att spelet saknar återspelsvärde, vilket jag tror till största del beror på att spelet kommer från en polygon-era då vi gamers trodde att spelen inte kunde bli snyggare. Så trots att vi då tyckte att spelet, bland andra spel, var det snyggaste tänkbara, blir det tyvärr i backspegeln komiskt att se Max Payne's fastklistrade polygonleende.

Jag kan också tycka, trots den insugande storyn, att författarna gjorde det för lätt för sig då de i anslaget lät Payne's familj dö för att han skulle få anledning att bete sig och döda hur/vem han ville.

Taggar: Retro, Action, PC

Player1 4 feb 2018 22:09 Visningar: 63

+Att skjuta i slow-motion är kul

-Spelet har inte åldrats väl

6 Ett spel som var bra i sin tid, men som saknar återspelsvärde

 

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.