Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Nyheter

Elin Ekberg recenserar Crash Bandicoot: N Sane Trilogy

CRASH BANDICOOT: N SANE TRILOGY
(PS4)
Elin Ekberg


Åh herre min skapare – jag kan inte med all säkerhet säga att det var det som butiksexpediten tänkte, var lunchrast som jag och min kompis klampade in i den lilla leksaksbutiken nere i centrum. Men det går att anta att det inte var särskilt långt ifrån. Hur bra kunde det där spelet vara egentligen? Med glittrande små ögon, och förtrollade ansikten, efter den förebådande ursäkten att vi funderade på att köpa det, stod vi snart framför den tjocka tv-skärmen med en handkontroll i händerna. Jag vet inte om hon någonsin trodde på att vi skulle köpa det av henne, ändå sade den gamla damen aldrig nej när vi kom inspringande. Tjock-tvn stod bredvid kassan, leksaksbutiken var inte mer leksaksbutik än att man sålde trendiga leksaker som yoyos intill trav, pappersartiklar och diverse. Men det var allt som fanns i närheten. Jag är uppvuxen i ett sådant litet samhälle, ni vet. Där alla känner alla och det gick att starkt ifrågasätta hur alla småbutikerna i centrum gick runt.


- Tio minuter då.


Ibland, men det hände ytterst sällan, när hon var upptagen med en kund lyckades vi få spela i hela femton.


Snart började vi tävla om vem som kunde komma längst på den första ön innan det var dags att rusa tillbaka till skolan igen. Hon lät aldrig några andra spela, killarna fick hålla till i videobutiken med arkadmaskinerna och vi fick spela själva. Våra tio minuter av framtiden.


För det kändes som framtiden, Crash Bandicoot.


I det dova, lätt instängda ljuset, kändes det som framtiden.


Från Sega Mega Drive och en oändlig skur av spel som gick ut på att du skulle gå från vänster sida av skärmen till den högra (Sonic the Hedgehog, Marsupilami, Ristar … Lion King) till Crash Bandicoot och Playstation blev det ett enormt hopp. Ett nästan ofattbart hopp. Jag menar, från att ha gått från vänster till höger till att gå inåt, mot skärmen, mot världen … att befinna sig inne i den … vi var så imponerade första gången att vi mest stod och gapade. ”No way”. Hur var det här möjligt? Även om det nästan alltid bara fanns ett håll att gå mot och konceptet egentligen inte var så där värst annorlunda än vad vi hade erfarenhet av att ha spelat innan så kändes det som att man var i den där djungeln på riktigt. Det gick till och med hoppa upp på svamparna som fanns på sidorna av banorna. Bara en sådan sak.


Spelet hade även banor där stigen delade på sig och så kunde man gå bakåt, åt andra hållet. Mäktigt. Världarna i Sega Mega Drive kändes plötsligt ganska små och trånga.


Vi hoppade på lådor, skrattade åt rullande stenbumlingar som rullade fram och tillbaka (och som var grymt svåra att ta sig förbi – särskilt när man även skulle pricka in att landa på pelarna bakom) och blev skrämda av jättefarliga köttätande växter.


Och så lämnade vi leksaksbutiken med löftet att i morgon skulle vi komma lite längre.


Långt, långt senare fick jag ärva brorsornas Playstation och kunde ligga på golvet i mitt rum och spela på min egen tjock-tv (med inbyggd video: flera månader tog det att sälja jultidningar för att få ihop till den premien). Det var så det var, på den tiden. Jag antar att om jag hade haft storasystrar så hade det gällt kläder med. Som minstingen i familjen fick jag aldrig vara den som var först med ny teknik, istället var det så att när syskonen uppgraderat sig så hamnade deras gamla tv-spel inne på mitt rum. Fördelen var förstås att det då för det mesta följde med ett gäng speltitlar (nackdelen var att ingenting var nytt för mig – trots förbud så brukade jag smyga mig in på deras rum när ingen var hemma och spela på tills det att ögonen blödde (förlåt)).


Crash Bandicoot-trilogin blev snabbt favoriten bland alla sportspel, bilspel och andra trista genrer som brorsorna gillade (mamma rensade även bort spel som hon tyckte var för våldsamma för mig) och som jag spelade …


Hur bra var Crash Bandicoot egentligen?


Crash Bandicoot var mitt liv när jag var liten.


Jag spelade det in i förbannelse.


Jag letade efter kristaller, låste upp alla bonusbanor och kunde säkert rabbla alla hemligheter som spelen hade att erbjuda utantill – mina brorsor kan förmodligen gå i god för att jag gjorde det också. Oavsett om jag hade någon i närheten som ville lyssna eller inte. Som till exempel när uppföljarna kom och de nya hubvärldarna kändes som ett svek mot allt det som hade varit vackert. Portaler? Hur tänkte de!?


Cortex strikes back och Warped introducerade nya inslag som att simma bland fiskarna, åka motorcykel och att surfa på vattnet. Tawna Bandicoot fick lämna företräde till lillsyrran Coco Bandicoot, eftersom den japanska divisionen inte var nöjd med designen av Crashs flickvän (i den här nyversionen kan man spela som Coco i alla tre spelen). Men jag gillade nog alltid det första mer, då det inte kändes lika spretigt och banorna hängde ihop.


Med andra ord: jag tillhör absolut den skara spelare som ser tillbaka på den här spelserien med ett nostalgiskt skimmer.


(Var alltid litet aktsam mot sådana personer (de hör till det där facket med människor som alltid försöker att lura på dig att allt var bättre förr).)


Det har alltså gått mer än tjugo år sedan den oerhört fula pungräven gjorde entré för första gången och det är kanske dags för nya spelare att stifta bekantskap med honom. Till en början vet jag inte vad jag ska tycka om det. Tittat på förhandstrailers och tänkt att visst, det är kanske trevligt att man vill tillbaka till den tidsålder där sju personer satt hemma i någons garage och skrev kod, begränsningarna som följde – men varför ska jag behöva lida för det? Men det kan väl sägas på en gång att Vicaroius Visions har gjort ett enastående arbete med att bygga upp originalspelen en gång till, även om jag misstänker att ingen som spelar de här spelen idag kommer att titta på dem och känna att man har tagit del av framtiden.


Eftersom det inte har varit en möjlighet för Vicaroius Visions att få tillgång till originalkoden har det varit tvunget att verkligen göra om spelen från scratch. Crash Bandicoot utvecklades utifrån Playstations begränsningar och kapacitet, så det är kanske inte någonting märkligt att man har varit tvungna att skriva om en stor del av källkoden. Då grafikmotorn för originalen inte användes till någonting annat än Playstation så har det inte varit mycket som har funnits sparat. Det är nästan som att utvecklarna har känt sig tvungna att be spelarna om ursäkt för att spelen inte är på millimetern lika. För att man har gjort sitt bästa för att härma. Tittat på gamla videos och försökt att göra likadant.


Det är dock ingenting som känns av när man spelar, faktum är att de första stegen ut på den där stranden på första banan i det första spelet känns precis som att få komma hem. Jag befinner mig åter igen i leksaksbutiken och känner "wow - det här är rätt fränt ändå". Utvecklarna har, trots att man har fått börja om från början med mycket, fått till själva essensen. Vicaroius Visions Crash Bandicoot är samma som Naughty Dogs, med alla sorts betänkligheter kvar i bagaget. Trots den bättre kontrollen är Crash Bandicoot precis lika bångstyrig att styra, det är svårt att bedöma avstånd och jag dör av fiender som jag kunde svära på att jag överhuvudtaget inte nuddade vid – precis som jag gjorde i föregångarna. Jag älskar det. Om det inte är att förvalta originalspelens premisser för kommande generationer, då vet jag inte vad det är. Det kan tänkas att någon som upplever spelen för första gången idag resonerar annorlunda.


Men jag personligen sitter snarare och skrattar åt samma djävulska strapatser som jag bara inte kan komma förbi, precis som jag satt och slet mitt hår åt dem när jag var liten. Och det kan väl vara bra att komma ihåg. Crash Bandicoot är inte några snälla spel – de är förjävliga, skitsvåra och sällan särskilt rättvisa. Crash är seg att styra, kontrollen är oprecis och ibland är jag bara inte överens med spelet angående det här med hur vi båda bedömer avstånd. Crash-ensemblen var inte några lätta spel då och är sannerligen inte lätta spel idag, särskilt inte för den som vill försöka få ut så mycket som möjligt av innehållet. Att springa igenom äventyren är visserligen är snabbt avklarat, vill man bara se alla världar och upptäcka alla bossar går det att spela ut den här trilogin under en kväll.


Däremot, för den som ska försöka hitta alla lådor, samla alla kristaller och leta efter alla hemliga stigar väntar alla olika nyanser av helvetet. Jag lovar dig att astronauterna som gör sig redo för att åka upp i rymden har Crash Bandicoot i grundkursen för att avgöra om man har tålamodet som krävs eller inte.


Det här är inte ett spel av den nya skolan, eller ens av den gamla egentligen. Det här är ett spel av skolan som kom innan den gamla.


Det vill säga den som bara ser ett så stort nöje i att se dig misslyckas: om och om och om igen.


Och när du tror att det inte kan bli värre, då låter spelet dig rida ett vildsvin eller bli jagad av en dinosaurie.


Försök du att inte skratta som en rabiessmittad hund när du för femtioelfte gången misslyckas med att få vildsvinet att svänga som du vill. När du för femtioelfte gången lyckas ta alla lådor förutom en endaste på en och samma bana. Det är stunder som om jag skulle få besök av mitt yngre jag från förr i tiden, och hon med sitt söta lilla diadem i håret skulle säga något så retsamt som ”vad då, har du inte blivit bättre på det här än så?” lätt skulle få sig en spark i baken. 


En sak som också har gått förlorat med den här utgåvan är de tekniska framsteg som spelen förde med sig – spelen i originaltrilogin blev snyggare och snyggare i och med var ny del, till Warped byggde man till och med tre nya grafikmotor till, vilket gjorde att spelen kändes distinkt olika. Så blir det ju inte nu när man har använt samma grafikmotor till alla tre delarna, något som gör att man går miste om något av spelens olika personligheter. Något. För Warped, med sina många olika tidsepoker och teman, kommer alltid att kännas annorlunda mot det första spelet. Warped är också den del i serien som jag tycker att utvecklarna har lyckats förvalta allra sämst. Nyutgåvan kan därför sägas vara teknisk ojämn. Vissa banor ser mycket bättre ut än andra.


Grafiken skulle även kunna debatteras ytterligare. Varför har man inte lagt ner mer tid på att göra det snyggare?


Åh andra sidan får man kanske ta det när man har med spel som har mer än tjugo år på nacken att göra med. Även om jag själv personligen har förändrats, så lyckas ändå Vicaroius Visions få mig att sitta som klistrad framför tvn. Det kanske inte är framtiden längre, det känns inte lika magiskt att springa inåt, mot skärmen och nya spelare kommer säkerligen att tänka på serien som historia. Men nog ska du vara varse om att jag fortfarande sitter där med glittrande ögon och ett förtrollat ansikte – åh herre min skapare.


JA | NEJ
VARFÖR: Precis som förr. Med allt vad det betyder.
PLUS: Crash Bandicoot har aldrig sett bättre ut.
MINUS: Tekniskt ojämnt och när spelet ska ladda så håller det på litet för länge än vad som känns skapligt.

Relaterade bilder

Oskar Skog29 jun 2017Visningar: 2234 

Taggar: crash bandicoot, Sony, Naughty Dog, Activision

« Tillbaka till nyhetsarkivet

Kommentarer

Redfoxe29 jun 2017q

Möjligtvis plockar jag upp detta imorgon
Nu väntar jag på recension av nya Micro Machines :D

Oskar Skog29 jun 2017q

Redfoxe:

Nu väntar jag på recension av nya Micro Machines :D


Spelet är på ingång, så det kommer dröja ett tag.

tratt29 jun 2017q

Jag har det redan förbokat och nedladdat! Pepp!

Redfoxe29 jun 2017q

Oskar Skog:

Spelet är på ingång, så det kommer dröja ett tag.


Damnit. Jaja.
Bara hoppas det blir bra. Micro Machines liren till Mega Drive var en stor del av min barndom [blush]
Detta har ju Brian Blessed!

Ayreonaut29 jun 2017q

Fick sms om att det var skickat idag.:)

NicolausCamp29 jun 2017q

Redfoxe29 jun 2017q

NicolausCamp:

People say nothing's impossible, but I do nothing everyday.


30fps även på Pro. ajajajaj
Men visserligen överlevde jag Ratchet & Clank på PS4.

Bleatlessness29 jun 2017q

Elin skriver fantastiskt som alltid! Gillar den här typen av recensioner upp landade med barndomshistorier. Helst av allt skulle jag vilja fått den uppläst.

Schizo_Deluxe29 jun 2017q

Ska plocka upp mitt ex på Gamestop imorgon.
Lite av samma orsak man bokat en Snes mini. Nostalgi och inget annat. Kanske inte håller med dagens mått men man tar på sig skygglappar och kör på.

V5er29 jun 2017q

Bara 1 dag kvar nu. Härligt!

Elin Ekberg29 jun 2017q

Bleatlessness:

Elin skriver fantastiskt som alltid! Gillar den här typen av recensioner upp landade med barndomshistorier.


Tack snälla [love]

Bleatlessness:

Helst av allt skulle jag vilja fått den uppläst.


Åh, jag vet inte det jag.

Haha, även om jag har fått höra att jag har en väldigt lugn och harmonisk röst så tror jag att den fortfarande gör sig bäst i textform. Åtminstone för att ni ska få slippa "öööhhh", "eeehmm", "assååå" och dylikt.

Joe E Tata29 jun 2017q

Hur fungerar sparsystemet i spelet? I ettan till PS var det ju helt värdelöst till exempel.

Bleatlessness29 jun 2017q

Loading skramlar till dramalektioner för Elin!

Elin Ekberg29 jun 2017q

Joe E Tata:

Hur fungerar sparsystemet i spelet? I ettan till PS var det ju helt värdelöst till exempel


Jag minns inte hur det fungerade i ettan, men i trilogin så kan man spara efter varje bana (liksom det finns checkpoints-lådor utplacerade på banorna).

Bleatlessness:

Loading skramlar till dramalektioner för Elin!


Haha [bigsmile]

Det är kanske svårt att tro, men jag har faktiskt stått på scen och ... sjungit [cute]

Scapula29 jun 2017q

Ska bli riktigt kul detta, sett till hur billigt det är tror jag inte att jag kommer att ha mycket att klaga på. Av det jag sett hittills så ser det riktigt fint ut men vissa banor ser otroligt detaljfattiga ut och vissa betydligt bättre.

Nedladdat och klart, blir att testa en halvtimme innan jag ska jobba i natt. [cool]

Bleatlessness29 jun 2017q

Då så. En musikal!

Micke Johansson29 jun 2017q

Bleatlessness:

Då så. En musikal!


Jag röstar på detta! [love]

Joakim Melkersson29 jun 2017q

Elin Ekberg:

Jag minns inte hur det fungerade i ettan


Man var tvungen att samla alla [något] på banan för att få spela bonusbanan efter, och sedan även klara denna. Annars fick man inte spara. [cry]

TygApan29 jun 2017q

Joakim Melkersson:

Man var tvungen att samla alla [något] på banan för att få spela bonusbanan efter, och sedan även klara denna. Annars fick man inte spara.


Det slutade inte där. Det var något annat helt retarded med det. Om jag minns rätt så fick man börja på den banan man samlat ihop till bonusbanan på, alltså spela om den om du stängde av, medans om man valde password och sedan skrev in det fick man börja EFTER den banan. Något sådant. Något som gjorde password > sparfil.

toastmaster30 jun 2017q

"Hon lät aldrig några andra spela, killarna fick hålla till i videobutiken med arkadmaskinerna och vi fick spela själva. "
helt legit? tvärtom?

Nightmare30 jun 2017q

Knallade in på Elgiganten och köpte det idag då de tydligen var uppe på hyllan redan! Härlig nostalgi ikväll faktiskt!

toastmaster30 jun 2017q

Elin Ekberg:

Haha

Elin Ekberg30 jun 2017q

Bleatlessness:

Då så. En musikal!


Micke Johansson:

Jag röstar på detta!


Oh noes [chocked]

Joakim Melkersson:

Man var tvungen att samla alla [något] på banan för att få spela bonusbanan efter,


Ah, var det så? Det hade jag helt glömt bort, jag minns inget krångel med sparandet från den tiden (men det stämmer nog, när du säger det). Haha, det låter ju verkligen speciellt och i högsta grad irriterande. Skönt att man i alla fall gjorde någon annorlunda förbättring med nyutgåvan. Jag har hört att man har gjort andra också, förbättrat racingen och så. Men det är inte någonting jag har tänkt på när jag har spelat.

toastmaster:

helt legit? tvärtom?


Hon tyckte nog mest synd om oss som aldrig fick vara i arkadrummet på videobutiken utan att grabbgängen kom och bokstavligen körde bort oss. Det var ju inte riktigt meningen att det skulle stå ungar och ta upp platsen vid kassan för att spela på en tv som stod en bit bakom den inne i leksaksbutiken. Hon hade inte ställt upp något som alla skulle spela på. Men det var en grej kring arkadspelen på den tiden. Det spelade ingen roll om vi kom dit först eller ens hade hunnit betala för en runda, killarna kom alltid och tog över. Killen i kassan på videobutiken vågade inte säga till heller, så vi fick alltid höra att killarna gjorde det för att vara snälla. För att visa hur man gjorde (men med våra pengar).

Aynez30 jun 2017q

Får mitt idag, har även gjort tre PS1-style sleeves till det, för att matcha wipeout omega collection i hyllan :)





V5er30 jun 2017q

Åhhh, dessa underbara spel! Sann spelglädje! 3D plattform som det ska vara.[love]

Anders Eklöf30 jun 2017q

Aynez:

att matcha wipeout omega collection i hyllan


Den tredje är rejält fräsig!

Anders Eklöf30 jun 2017q

Jag ska recensera spelet för en annan sajt, så jag började spela igår kväll. Blev sittandes i minst tre timmar framför Crash 1 och 2.

Elin Ekberg30 jun 2017q

Aynez:

Får mitt idag, har även gjort tre PS1-style sleeves till det, för att matcha wipeout omega collection i hyllan :)


Väldigt fina [love]

Onlyindreams30 jun 2017q

För en person som aldrig spelat Crash och blev galen på den lilla sekvensen ifrån Uncharted 4, skall jag ens bother?

Elin Ekberg30 jun 2017q

Onlyindreams:

För en person som aldrig spelat Crash och blev galen på den lilla sekvensen ifrån Uncharted 4, skall jag ens bother?


Jag tror nog att du kan skippa spelen då [wink]

Onlyindreams30 jun 2017q

Elin Ekberg:

ag tror nog att du kan skippa spelen då


Min känsla också. Känns som om detta är väldigt baserat på nostalgi. För mekaniken känns inte helt hundra.

Tappade sugen på plattformar i 3d nu när jag provade Yooka-Laylee, snacka om att förstöra minnen av Banjo-Kazooie

Elin Ekberg30 jun 2017q

Onlyindreams:

Min känsla också. Känns som om detta är väldigt baserat på nostalgi. För mekaniken känns inte helt hundra.


Ja, det får man ju komma ihåg att det här ändå rör sig om väldigt gamla spel. Som har piffats upp för att ... ja, kännas som väldigt gamla spel.

V5er30 jun 2017q

Känslan är identisk med de gamla spelen men det är skönare med styrspak istället för styrkors. Sparsystemet är bättre också. Synd bara att de inte satsade på 60 fps men det är iaf fasta 30 fps som originalet.

Edit: Attans svårt det är (cb1) eller är det jag som blivit sämre med åldern?

Anders Eklöf30 jun 2017q

V5er:

Attans svårt det är (cb1) eller är det jag som blivit sämre med åldern?


Det är ganska mycket svårare än tvåan tycker jag...

Jerryolsson30 jun 2017q

Professionell recension, som vanligt. Det är inte konstigt att Elin är en av Sveriges bästa skribenter.

(Notera att jag inte skrev spelskribent, utan skribent.)

V5er30 jun 2017q

Ja, väldigt bra och personligt skriven recension.

TygApan30 jun 2017q

Jag velade lite fram och tillbaka men det blev ett köp. Nu har jag en bit i Crash 1 och jösses känns det här som att komma hem till bekant värme och glädje efter 20 år på villovägar. [love] Jag visst inte att jag saknade detta så här mycket. Helmys!

V5er:

Åhhh, dessa underbara spel! Sann spelglädje! 3D plattform som det ska vara.


Medhåll! Jag var lite orolig att det skulle kännas simpelt och utdaterat men detta har allt det behöver. Jag känner nu att stora öppna ytor inte har tillfört ett endaste jota av värde till plattformsgenren. Detta är spelkvalitet.

V5er:

Synd bara att de inte satsade på 60 fps men det är iaf fasta 30 fps som originalet.


Japp. Men tack och lov för det sköna motionblurret. Det hjälper mycket. De sidscrollande bitarna hade nog inte varit sköna för ögonen helt utan detta i 30 fps på 60".

V5er:

Edit: Attans svårt det är (cb1) eller är det jag som blivit sämre med åldern?


Jag märker ingen skillnad. Jag studsar igenom dessa banor helt obehindrat som om det inte är ett par sekel sedan jag gjorde det sist. Än så länge i alla fall.

Folk på GameFAQs snackar om att det är svårare, samt att hitboxar och kontroll är värre. Jag tycker det känns _exakt_ lika dant.

V5er30 jun 2017q

Tygapan,

Studsar du igenom Native Fortress också? Det är där jag har problem.

randomsåinihelvete30 jun 2017q

Jag tyckte native fortress var skitsvår. Nu har jag otroliga problem med the lost city. Helvete vad svårt det är. Skriker så mycket fula ord.

V5er30 jun 2017q

Det värsta/bästa är att man aldrig tycker spelet är orättvist. Missar man så är för att man suger.

TygApan 1 jul 2017q

V5er:

Tygapan,

Studsar du igenom Native Fortress också? Det är där jag har problem.


Det gick rätt smärtfritt. Det är bara den där sista sträckan mot slutet där man rör sig åt vänster som är lite intensiv. Timingen på sista hoppet med tre brasor är rätt snäv alltså. Jag dog två gånger där sedan kom jag ihåg att Dold text: det finns en lucka i muren i bakgrunden där man kan mellan landa för att göra det mycket enklare. Men jag hade ju 40+ liv när jag kom dit så jag kände ingen press.

Så inga problem men jag inser ju att klara time trial på den kan bli pilligt förstås.

Magnus Virdeborn 1 jul 2017q

Fin recension!

Är så sjukt sugen på detta. Men får bli lite senare.

Det här är nog det galnaste spelåret någonsin? Så många bra spel [surprised]

NicolausCamp 1 jul 2017q

Några Sony-anställda har fått en variant av det här spelet.

Elin Ekberg 1 jul 2017q

Jerryolsson:

Professionell recension, som vanligt. Det är inte konstigt att Elin är en av Sveriges bästa skribenter.


V5er:

Ja, väldigt bra och personligt skriven recension.


Tack finaste [love]

TygApan:

Jag studsar igenom dessa banor helt obehindrat som om det inte är ett par sekel sedan jag gjorde det sist. Än så länge i alla fall.


När du säger att du studsar igenom banorna, obehindrat, försöker du då att ta alla lådor samtidigt? För det är ju en skillnad. Det är inte så svårt att springa igenom alla tre spelen, egentligen, däremot så ... att försöka ta alla lådor, kristaller och genvägar, det kan däremot vara väldigt frustrerande. [wink]

NicolausCamp:

Några Sony-anställda har fått en variant av det här spelet.


Så fina [love]

TygApan 1 jul 2017q

Elin Ekberg:

När du säger att du studsar igenom banorna, obehindrat, försöker du då att ta alla lådor samtidigt?


Det gör jag, men jag hittar inte alltid alla. Vissa kan man ju inte ta första gånger ens. Men jag har klarat alla bonusbanor och tagit allt jag kommit åt.

Elin Ekberg:

För det är ju en skillnad. Det är inte så svårt att springa igenom alla tre spelen, egentligen, däremot så ... att försöka ta alla lådor, kristaller och genvägar, det kan däremot vara väldigt frustrerande.


Det verkar som om folk har svårt att springa igenom ettan i alla fall. De verkar ha problem med att ta sig igenom banorna ö.h.t. Att hitta hemliga vägar och så är ju en annan sak.

Mitt muskelminne från originalet verkar synca med Ps4 versionen till 100%. Jag är på 3:e ön i ettan nu. 0 game overs och en 50 liv kvar samtidigt som jag hör en del kommentarer om ökad svårighetsgrad och ospelbart kassa kontroller som behövs patchas.

[confused]

Snusmumriken 1 jul 2017q

Ska plocka upp mitt ex från Webhallen ikväll. Kan bara minnas att jag klarat ut ett av spelen (tror jag? om ens det?), vilket gör detta till en perfekt produkt för mig. Får känna nostalgin samtidigt som jag spelar igenom spel jag faktiskt inte kan utan och innan.

Dobbels 1 jul 2017q

Jag tycker bättre om originalen. Mycket hänger i att de analoga styrspakarna numer används till knappt 50%, man måste alltså ta i rätt mycket för att Crash eller Coco ens ska röra sig vilket får det hela att kännas trögstyrt. Utöver det upplever jag det som att fysiken har ändrats i mån av precision och att spelen är i överlag mer svårspelade, ffa det första. En riktig besvikelse enligt mig.

TygApan 1 jul 2017q

Dobbels:

Mycket hänger i att de analoga styrspakarna numer används till knappt 50%, man måste alltså ta i rätt mycket för att Crash eller Coco ens ska röra sig vilket får det hela att kännas trögstyrt.


Det här var något jag tog för givet skulle vara exklusivt för Crash 1 där det tidigare inte gick att spela med analog spak men icke. Jag har inte testat 3:an men i 2:an är det precis som 1:an väldigt stor dödzon på spaken, endast 2 hastigheter och typ 8 riktningar man rör sig i. Jag skulle inte kalla det trögstyrt men det är långt ifrån så mjukt och smidigt som originalen. Detta var lite av en besvikelse faktiskt. [confused]

Dobbels 1 jul 2017q

Personligen tyckte jag att det var så trögstyrt att jag vid ett tillfälle gick över till att använda styrkorset. Det är visserligen obekvämt men då får man åtminstone bättre respons.

Snusmumriken 1 jul 2017q

Spelar ettan nu och inser att jag nog bara ägde tvåan när jag var liten, för det är många banor här jag inte känner igen! Förresten, har kommit till en bana där en rider på ett vårtsvin, och: liiiiite makabert är det väl ändå att man ska behöva hoppa över vårtsvin på spett som grillas? Stackars hoppgris.

Elin Ekberg 2 jul 2017q

TygApan:

Det verkar som om folk har svårt att springa igenom ettan i alla fall. De verkar ha problem med att ta sig igenom banorna ö.h.t.


Ah, ja, men jag minns väl ettan som rätt klurig också. Vissa partier i alla fall.

TygApan:

Det här var något jag tog för givet skulle vara exklusivt för Crash 1 där det tidigare inte gick att spela med analog spak men icke


De har ju utvecklat alla tre spelen som "ett" egentligen, inte behandlat de var och för sig. Sett till både grafik och kontroll, då. Men jag har inte känt av att det har varit direkt skillnad. Men så säger ju mitt minne att spelen aldrig har varit smidiga att spela [wink]

Aynez 3 jul 2017q

Dobbels:

att jag vid ett tillfälle gick över till att använda styrkorset


Ett tillfälle bara? Jag har kört merparten av spelet hittills med styrkorset. Det är ju helt omöjligt att få kontroll på Crash med spaken.

Dobbels 3 jul 2017q

Aynez:

Ett tillfälle bara?


Ja, sedan gav jag upp och la upp det på Tradera. ;)

Ayreonaut 3 jul 2017q

The High Road, jag dör...T-T

TygApan 3 jul 2017q

Aynez:

Ett tillfälle bara? Jag har kört merparten av spelet hittills med styrkorset. Det är ju helt omöjligt att få kontroll på Crash med spaken.


Jag körde hela Crash 1 med styrspaken. Det var inga problem alls.

Elin Ekberg:

Men jag har inte känt av att det har varit direkt skillnad.


Nej precis. Det blivit en gemensam lösning vilket i min åsikt innebär en uppgradering för Crash 1 och nedgradering för del 2 och 3. För i originalen var det stor skillnad.

EDIT:

Ayreonaut:

The High Road, jag dör...T-T


Dold text: Du kan springa på repen. [rolleyes]

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.